Alkohols positiva och negativa påverkan på det vaskulära endotelet

Bau P, Bau C, Rosito G, Manfroi W, Fuchs F. Alcohol consumption, cardiovascular health, and e
ndothelial function markers. Alcohol 2007;41:479-88 Bulletin för Svensk förening för Beroendemedicin 2008;1:8
 
”The truth is that data are not yet sufficient to support the prescription of moderate alcohol consumption”
 
Emedan alkohol har såväl protektiv som skadlig effekt på den kardiovaskulära hälsosituationen är det av vikt att identifiera de biokemiska mekanismer som kan förklara denna paradox. Det vaskulära endotelet medierar mången effekt av olika alkoholkoncentrationer i blodet. Författarna till denna brasilianska översiktsstudie pekar främst på alkohols påverkan på den oxidativa stressen, lipoproteinerna och insulinresistensen.
 
Endotelet kan påverkas i såväl skadlig som skyddande riktning. Medierande är olika biologiska markörer som kväveoxid, kortisol, adhesiva molekyler, endothelin-l, interleukin- 6, hemostatiska faktorer.
 
Det vaskulära endotelet har endokrina karakteristika med en producering av olika substanser som påverkar organismen såväl lokalt som inom mer avlägsna områden i kroppen. Endotelet är mycket känsligt för förändringar i exempelvis blodfl öde, blodtryck, infl ammatoriska processer. Om endotelets funktion försämras är detta ett första led i utvecklingen av ateromatösa plaque och kan ses som en signal att det finns risk för utveckling av kardiovaskulära sjukdomar.
 
Denna översiktsartikel beskriver kortfattat men konsekvent de olika biokemiska markörer som kan spela roll för ett förändrat epitel i samband med alkoholintag och sammanfattar att en låg alkoholkonsumtion anses ha en riskreducerande effekt medan en hög konsumtion (inte minst vid alkoholberoende) leder till ett dysfunktionellt fungerande endotel.
 
En av de viktigaste mediatorerna är HDL, vars egenskaper är involverade i de flesta processer ur ett kardiovaskulärt perspektiv. HDL är en effektiv antioxidant och modifi erar den motsatta effekten av LDL.
 
Insulinresistens karakteriseras av ett inadekvat glukosupptag i perifer vävnad. En måttlig mängd alkohol har visat sig öka insulinkänsligheten hos människa, något som förhindrar endotelets funktionsnedsättning till föjd av insulinresistensen.
 
Mental stress involverar kortisol och kan leda till kronisk skada på endotelet och på så vis påskyndas utvecklingen av aterogena processer. Små mängder alkohol har visat sig vara avstressande och skulle därför kunna vara en faktor som förhindrar en stressutlöst förhöjning av plasma-ACTH och kortisol.
 
Endothelin är en polypeptid med 21 aminosyror och är en i högsta grad potent endogen vasokonstriktor när det gäller såväl vener som artärer. Alkoholkonsumtion påverkar endothelin på ett dosberoende sätt, d.v.s. ju högre alkoholnivå desto högre blodtryck. Det intressanta är att blodtrycket normaliseras tämligen snabbt efter alkoholstoppet.
 
Interleukin-6, som har sin effekt i samband med akuta inflammationsprocessor, har förknippats med alkohol och ateroskleros, men resultaten är inte entydiga.
 
En annan infl ammationsmarkör, som används flitigt i den kliniska verkligheten är CRP, som ofta är förhöjd i samband med akut ischemi och myokardinfarkt. CRP är därtill aktiv i aterosklerosprocessen. Följer man CRP under en tolvmånadersperiod och relaterar värdena till alkoholkonsumtion visas en U-formad graf med låga CRP-värden då konsumtionen understiger en daglig konsumtion av 16 gram för att vid högra intag kraftigt stiga (dosrelaterat). Vid måttligt alkoholintag synes CRP inte ha någon betydelse.
 
Medan hög alkoholkonsumtion leder till ökad koagulation, minskad fi brinolytisk aktivitet och ökad plasmanivå för faktor VII, fibrinogen och viskositet, har det visat sig att motsatt positiv effekt skönjes vid låga alkoholnivåer. Eftersom von Willebrand-faktorn är kopp lad till endothelcellerna påverkas denna faktor av alkohol (blir lägre).
 
Det är därtill ofrånkomligt att inte se kopplingen alkohol och kärlendothelkomplexet ur ett genderperspektiv.
 
Trots en ingående genomgång av vad olika forskningsrapporter kommit fram till (ovan ett mycket kort sammandrag) kan författarna inte frigöra sig från tanken, att det är långt ifrån alkoholen själv som bidrar till olika positiva effekter utan individens totala livsstil (föda, motion, psykiska mående m.m.) som ger den samlade effekten på hjärtkärlsjukdomarna. Detta framhåller en omfattande analys av hittills gjorda vetenskapliga studier (Fuch et al 2004) i vilken det framkommer att den kardioprotektiva effekten av alkohol inte är entydig.
 
Kommentar: STÖRRE DELEN AV VÄRLDENS befolkning använder alkohol och med vetskapen om att denna kemiska substans påverkar det kardiovaskulära systemet på sannolikt ett bra och ett dåligt sätt, har forskningen inom området blivit alltmer fokuserat på hjärtkärlsjukdomar och diabetes. Denna forskargrupp har gått igenom litteraturen för hjärtkärlens påverkan av alkohol. Intresset för detta området beror naturligtvis inte minst på att de kardio-vaskulära sjukdomarna är bland de mest dödsbringande och snörper livskvaliteten hos många som drabbas
 
… a real association between the consumtion of alcoholic beverages and the incidence of coronary artery disease has not yet been inveiled /Fuchs et al. 2004)
 
Under 2007 års Läkarstämma i Stockholm gick en expertpanel med docent Klas Sjöberg, UMAS Malmö, som moderator, igenom vad vetenskapen idag ur ett medicinskt perspektiv känner till om för- och nackdelar med alkoholkonsumtion. Genomgången var mycket bredar än den här refererade artikelns. Ur kardiell synvinkel var det professor Bengt Fagrell, en av landets främsta experter på hjärtsjukdomar, som fördjupade sig i ämnet alkohol och hjärt-kärlsjukdomar och menade sig kunna stå för att den samlade vederhäftiga vetenskapliga litteraturen talar för en 40-60-procentig reduktion av kardiovaskulära sjukdomar vid lätt till måttlig alkoholkonsumtion. Dock inte utan ett viktigt förbehåll: det gäller endast män över 60 år och kvinnor över 50 år. För yngre individer, menade professor Fagrell, utgör även måttlighetskonsumtion en riskkonsumtion som kan leda till såväl missbruk som beroende. Vid samma symposium presenterade professor Peter Allebeck (Statens Folkhälsoinstitut) en genomgång gällande hela sjukdomspanoramat och
han framhöll tveklöst att det ur ett hälsoperspektiv är alkohols effekter övervägande negativa. Sammanfattningen av symposiet blev enkelt: det är endast kardiovaskulära sjukdomar och diabetes som har positiv effekt av alkohol och då endast för individer som är äldre (för säkra effekter först vid 70-årsåldern).
 
Panelen fick en sista fråga frå den stora publiken: kan en läkare över huvud taget rekommendera alkohol till någon patientgrupp eller sjukdom. Hundraprocentig enighet inom expertpanelen: det finns inga studier som visar att man som läkare kan rekommendera sina patienter att inta alkohol.
 
Den brasilianska forskargruppen avslutar sin översiktsartikel med en stilla fundering: eftersom det vid alkoholkonsumtion finns en positiv kardioprotektiv potential samtidigt som gränsen mot den allt överskuggande negativa effekten är svårdefi nierbar – varför inte försöka identifi era och syntetisera den substans som har
den skyddande effekten men saknar alla negativa?
 
Kan det vara något för läkemedelsindustrin att ta sig en funderare över?
 
BS
 
Vaskulärt endotel