Prova nya läkemedel vid svårbehandlad epilepsi!

Neligan A, Bell GS, Elsayed M, et al. Treatment changes in a cohort of people with apparently drug-resistant epilepsy: an extended follow-up. J Neurol Neurosurg Psychiatry 2012;83:810-3

En forskargrupp från London visar att anfallsfrihet med nya läkemedel kan uppnås även efter att man provat mer än två antiepileptiska läkemedel med bristande effekt.

Den officiella definitionen av läkemedelsresistent epilepsi från The International League Against Epilepsy (ILAE) är förekomst av epileptiska anfall trots adekvata behandlingsförsök med minst två antiepileptiska läkemedel. Observationstiden för denna bedömning bör vara minst ett år. Syftet med denna definition är att få den behandlande läkaren att överväga alternativa behandlingsmetoder, främst epilepsikirurgi, eftersom sannolikheten för anfallsfrihet är låg vid behandlingsförsök med ytterligare antiepileptiska läkemedel.

Är ILAEs definition av läkemedelsresistent epilepsi för strikt?

Ja, så är det hävdar en forskargrupp från London under ledning av Simon Shorvon, som visar att anfallsfrihet med nya läkemedel kan uppnås även efter att man provat mer än två antiepileptiska läkemedel med bristande effekt.

Studien baserar sig på population med epilepsi där en tidigare publikation (Luciano AL et al. Ann Neurol 2007;62:375- 381) visat att cirka 4-5 % årligen uppnår anfallsfrihet trots att ha klassificerats som personer med läkemedelsresistent epilepsi. Medianuppföljningstiden i Lucianos artikel var 18 månader. Nu presenteras en längre uppföljning (median 6,9 år). Av de ursprungliga 155 personerna fanns uppföljningsdata på 139 individer (90 %). Valet av läkemedel var kliniskt baserat av en erfaren neurolog (typ av anfall, tidigare använda läkemedel, personlig erfarenhet). Ett nyinsatt läkemedel utvärderades motsvarande minst den tid under vilken individen vanligen brukar ha 3-5 anfall. Om god effekt fortsattes behandlingen, om ej byttes till annat läkemedel.

Under de 6,9 åren gjorde 448 ändringar av den antiepileptiska medicineringen. Åtta procent av dessa medicinändringar resulterade i anfallsfrihet under minst 12 månader och hos ytterligare 17 % sågs minst en halvering av anfallen. Vid senaste uppföljningen hade 26 personer (19 %) varit anfallsfria i minst ett år, ytterligare 41 personer (29 %) hade minst en halvering av anfallen under senaste året. Totalt innebär det att nästan hälften (48 %) hade minst en halvering av sina anfall, vilket är fler än vid uppföljningen vid 18 månader (37 %).

Anfallssituationen vid den tidigare uppföljningen (18 månader) var en signifikant prediktor för anfallssituationen efter 6,9 år. De som var anfallsfria efter 18 månader var oftast (64 %) anfallsfria även efter 6,9 år. De som inte hade fått en reducerad anfallsfrekvens med minst 50 % vid 18 månader hade i regel (69 %) inte heller fått detta efter 6,9 år. Man fann även att ju fler antiepileptiska läkemedel som användes vid medicinändringen, desto sämre anfallsprognos.

KOMMENTAR
Det är lätt att ge upp om man gjort flera försök att förbättra anfallssituationen utan någon nämnvärd effekt. Den redovisade artikeln visar dock att man ska var ihärdig. En stor andel (27 %) av de 26 personer som hade minst 12 månaders anfallsfrihet vid senaste uppföljningen hade provat ett stort antal läkemedel innan de blev anfallsfria (minst 6 läkemedel).

Man får inte heller bli missmodig om en patient som nått 12 månaders anfallsfrihet får anfall igen. Av de 45 personer som nådde 12 månaders anfallsfrihet fick majoriteten (56 %) nya anfall. Men, ungefär en fjärdedel av dessa återfick senare sin anfallsfrihet.

Slutligen, med nya läkemedel menas inte nya läkemedel på marknaden, utan nya lämpliga läkemedel för patienten oavsett hur länge dessa funnits tillgängliga.

LF