Patienter med alternerande hemiplegi

Rosewich H, Thiele H, Ohlenbusch A, et al. Heterozygous de-novo mutations in ATP1A3 in patients with alternating hemiplegia of childhood: a whole-exome sequencing gen-identification study. Lancet Neurol 2012;11:764-73

Från gång till gång kan dessa vid varje tillfälle oroande attacker skifta sida och vara förenade med mutism, mimiklöshet, sväljningssvårigheter, hypersalivation och rubbat medvetande.
Ivan Bratt

I samarbete mellan barnneurologiska kliniker och en föräldragrupp undersökte man 24 patienter med alternerande hemiplegi (AHC) i åldern 8-35 år. Muta- tioner av ATP1A3 genen kunde associeras till sjukdomen genom sekvensering av hela genomet hos samtliga. Eftersom mutationer i denna gen också har iden- tifierats vid rapid onset dystonia-parkinsonism – DYT12 – jämförde man genotyp och fenotyp vid dessa tillstånd.

Gemensamma kliniska drag var plötsliga dystona episoder triggade av emotionell stress, en rostrokaudal utveckling av symtom (ansikte-arm-ben) och hjärnstamspåverkan. Särskiljande drag var hemiplegiska och tetraplegiska symtom.

Man konkluderar att AHC och rapid-onset dystonia-parkinsonism är allela sjukdomar som är associerade till mutationer i ATP1A3 genen och utgör ett kontinuum av kliniska symtom.

KOMMENTAR
På de flesta kliniker har man mött dessa diagnostiskt konfunderande barn med plötsliga och upprepade hemiplegiska attacker som kan vara allt från några minuter till flera dygn. Från gång till gång kan dessa vid varje tillfälle oroande attacker skifta sida och vara förenade med mutism, mimiklöshet, sväljningssvårigheter, hypersalivation och rubbat medvetande. Typiskt är någon form av utlösande moment t.ex. emotionell stress – skrämsel, förväntan – dopp i badkar, avkylning, över- eller undertemperatur, ospecifik infektion. Typiskt är att sömn botar symtomen i attacken. Efter flera års förlopp är tyvärr flertalet också psykomotoriskt skadade. Rapid-onset dystonia-parkinsonism är dominant ärftlig med inkomplett penetrans, kan drabba när som helst mellan 4 och 55 år, attacken stabiliseras efter en tid, lämnar ofta betydande funktionshinder, kan någon gång ge recidiv och svarar inte på behandling med L-dopa (Bashear A et al, Brain 2007; 130:228-35).

Vid alternerande hemiplegia finns endast ett fåtal familjära fall rapporterade, majoriteten är enstaka patienter. Här rapporteras att båda tillstånden utmärks av olika typer av mutationer i samma gen och alltså är allela tillstånd. Alternerande hemiplegi är typiskt recidiverande medan rapid-onset dystonia-parkinsonism oftast är ett monofasiskt tillstånd. Båda lämnar betydande skador. Genen kodar för en subenhet i natrium-kalium ATPas. Detta har en nyckelroll i cellens energimetabolism och nervceller som är beroende av energirikt ATP. Den isoform av ATPas, som genen kodar för, är exklusivt lokaliserad till neuron i t.ex. basala ganglier, hippocampus och cerebellum.

Man har föreslagit att de dystona och parkinsonistiska symptomen beror på en oförmåga att upprätthålla ett tillräckligt högt jonflöde vid de höga krav som plötsligt kan uppstå vid de utlösande situationerna.

En form av familjär hemiplegisk migrän och basilarismigrän är relaterad till samma mekanismer genom att man där funnit en mutation av APT1A2 (Ambrosini A et al, Neurology 2005;65:1826-8), som kodar för en näraliggande subenhet av ATPas.

Alla dessa tre eller fyra sjukdomar är således orsakade av plötsliga, lokala tillstånd av energibrist i nervsystemet. Det är som när proppen går hemma. Det blir mörkt i en del av huset.

MK