Sepiapterin reduktasdefekt - en av tre medfödda sjukdomar med dystoni - Orionpharma Neurologi

Sepiapterin reduktasdefekt - en av tre medfödda sjukdomar med dystoni

Friedman J, Roze E, Abdenur JE, et al. Sepiapterin reductase deficiency: a treatable mimic of cerebral palsy. Ann Neurol 2012;71:520-30

Det är tragiskt att diagnosen missats under så många viktiga år hos de flesta.
Ivan Bratt

Psykomotorisk utvecklingsförsening, axial hypotonus, dystoni, oculogyra kriser och fluktuation över dygnet av symtomen med förbättring av sömn och vila beskrivs i en multicenter studie omfattande 43 patienter med sepiapterin reduktasdefekt (SRD). Symtomdebut skedde i genomsnitt vid 7 månader med en försenad diagnos till 9,1 år (diagnostic delay). En felaktig CP-diagnos var vanlig. De flesta förbättrades dramatiskt på L-dopa/karbidopa och fick ofta en ytterligare förbättring med 5-hydroxytryptofan i tillägg.

Diagnosen kunde bekräftas med analys av tansmittormetaboliter i likvor (lågt HVA och 5-HIAA), DNA och undersökning av enzymaktivitet i fibroblastkultur.

KOMMENTAR
Segawas dystoni (DYT5 är den genetiska beteckningen), sepiapterin reduktas defekt (SRD) och tyrosin hydroxylas defekt (TH) är exempel på tre medfödda sjukdomar med dystoni, som alla svarar på behandling med L-dopa, oftast med en dramatisk förbättring eller normalisering.

Segawas dystoni har en dominant nedärvning och ett defekt cyclohydrolas. SRD och TH är två andra enzymdefekter men med en autosomalt recessiv nedärvning. Segawa och SRD har mycket liknande kliniska symtom. TH däremot har en debut hos späda barn och kallas ibland för recessiv Segawa.

Problemet uppstår genom att olika mutationer av tetrahydrobiopterin (BH4) vid Segawa och SRD ger en hastighetsbegränsning av den endogena syntesen av transmittorsubstans, främst dopamin. Följden blir att barnet eller den vuxne med sjukdomen snabbt förbrukar förrådet av L-dopa med ett tilltagande parkinsonistiskt, stelt rörelsemönster under dagens aktiviteter.

I många fall har barnen misstagits för CP-diplegi, men en noggrann bedömning avslöjar en ökning av symtomen under den vakna delen av dygnet (diurnal variation), frånvaro av spasticitet (även om benens reflexer ibland kan vara livliga). Dessutom visar sig symtomen från 1-årsåldern och framåt (ett barn med CP-diplegi har aldrig haft någon normal neurologi) med en ökande stelhet och dyston motorik i benen. Oculogyr kris förekommer ofta i SRD.

Symtomen vid TH kommer redan i nyföddhetsperioden med dystoni och sväljningssvårigheter. Det fina i kråksången med Segawa och troligen också SRD är att behovet av L-dopa inte ökar under livet utan den goda effekten består.

Det är tragiskt att diagnosen missats under så många viktiga år hos de flesta. Effekten av en testdos L-dopa hade ju givit en viktig fingervisning. Det är få tillstånd inom barnneurologin, som är så tacksamma att ställa diagnos på och att behandla som Segawa och SRD.

Ett liknande tillstånd är infantil parkinsonism-dystoni med en mutation i genen för en dopamintransportör (DAT1). I likvor är här HVA högt och 5-HIAA normalt och här blir det inget terapeutiskt svar på L-dopa.

MK